En Hj

Se och beskÃ¥da hur fanornas prakt I facklornas flammande ljus FÃ¥r hjñrtan att brinna och slÃ¥ I takt I kamplust, mjídstñnk och rus! Se frñmst ibland likar en gudars son En ñttling av snístorm och frost Fírlikad med ídet att ha livet till lÃ¥ns Blott sÃ¥ lñnge eggen ej vittrar av rost Nñr gryningen blíder de kñmpa som bríder Och solen ñr ríd liksom blod

Liksom Sigfrid pÃ¥ Fafners mark Bland faror, ofñrd och svek HÃ¥ller han anden och kroppen stark Uti ñrnadens blodiga lek Och var gÃ¥ng han kallas av krigets vind Med segel mot flammande fñrd Han stryker med ímhet sin kvinnas kind Men med jñrnhand han greppar sitt svñrd Klingan ñr dragen Vargtimman slagen FramÃ¥t - mot ñra och díd!

I venerna svallar hans ñdla blod Han rñds ej att offra sitt liv Hans hjñrta ñr fyllt utav hjñltemod PÃ¥ vñg mot en ny offensiv Fír den som vill vandra I hjñltars spÃ¥r Han gír vad han mÃ¥ste och kan Han viker ej bakÃ¥t, han stÃ¥r dñr han stÃ¥r Fír att fÃ¥ falla och dí som en man Med blod stÃ¥r det skrivet Att dÃ¥den I livet Blir andens slutgiltiga dom

Av de fallande eklíven segerkrínt Utan fruktan han tampas I strid All den ñra hans dÃ¥d har rínt Skall erinras I evinnerlig tid En hjñltes vñg ñr en snÃ¥rig stig Som fÃ¥ finner slutet utav Den gÃ¥r genom blod, genom eld och krig Och leder till hjñltarnas grav Han ser inte bakÃ¥t, han ser inte framÃ¥t Han begynner sitt sista anfall Se vanmakten faller, valkyrior kaller Han drñper - pÃ¥ vñg mot Valhall! En hjñlte pÃ¥ vñg mot Valhall!